Rullar precis ut från ett Stockholm som är mörkt och gulprickigt. Klockan är 18:36 och jag har ont i magen.
Byter ideligen musik i iTunes, ingenting passar. Vill jag lyssna på lugn myspysmusik eller skramlig metal. Ingenting duger, ingenting passar min sinnesstämning.
Words, I'm starting to suffocate... nej, korn funkade inte idag heller.
Denna tågresa är en sådan som jag önskar aldrig tog slut. Den är perfekt på alla sätt. Jag har en underbart bra plats med fönster och ingen som sitter bredvid mig. Jag har internet, det finns el. Jag åker dessutom 1:a klass så det är lugnt och skönt, väldigt lite barn och ingen som leker i min direkta närhet. Inte för jag ogillar barn på något sätt, men det är skönt att få ett lugn som sprider sig omkring just min lilla enklav här i vagnen.
It's not my time to go, for every sin I have to pay. Madonna är soundtracket nu. Jag tror vi åker genom tunnlar för det slår lock för min öron ideligen.
Baklänges åker jag samtidigt som jag sitter och grejar med datorn. Har man minsta lilla anlag för att bli åksjuk är det nog typ det sämsta man kan göra. Men nu saknar jag anlag för det helt och hållet.
Die another day... (Låten är inte slut än) Den är förövrigt 4:38 lång.
Nu åkte vi förbi ett lastfartyg som var behagligt upplyst. Det var helt gult och ganska skumt, men man såg ändå att det var majestätiskt upplyst.
Har varit i Stockholm och träffat vänner, men den primära anledningen var en intervju. Tyvärr så uppfyller jag inte kraven de hade på den person de söker. Så de ska leta vidare. De sa dock de var intresserade, men jag vet inte hur mkt. Får väl se vad som händer i framtiden antar jag. Min dröm är såklart de ska ha tänkt på allt som sades i fredags och kommit fram till att jag är en helt ovärderlig resurs för företaget. Men jag tror inte mina drömmar har så värst mycket koppling till verkligheten inte denna gång och ganska sällan annars också.
Drömmer gör jag ganska mycket, om allt möjligt som kunde ha hänt och som jag vill ska hända.
Nu känner jag inte igen mig alls när jag kollar ut genom fönstret, undra var vi är.
Enl. Den lilla kartan på sjinternetombord-sidan så är vi vid Gnesta. Spännande värre!
Madonna still going strong, det funkar faktiskt. Läste i DN att Madonna nu har en egen kollektion på H&M. Madonna har väldigt mycket respekt från min sida eftersom hon har förnyat sig som artist många gånger. Hon har aldrig fastnat i sin genre utan hela tiden kommer med nya färska grepp. Madonna gör riktigt riktigt bra musik.
Våren har kommit på allvar nu, det har varit några riktigt sköna dagar med en riktigt varm och skön vårsol. Snart är det sommar, sol och bad. Jag drömmer om sommaren också, drömmar som jag är helt säker på inte kommer slå in. Men likförbannat drömmer jag, hoppas och kommer bli lika besviken som annars.
Fall into you
Is all I seem to do
When I hit the bottle
Cause I'm afraid to be alone
Tear us in two
Is all it seems to do
Sjunger nu Placebo för mig. Deras platta Meds är helt sjukt bra rakt igenom.
As the anger fades
This house is no longer a home
Don't give up on the dream
Don't give up on the wanting
And everything that's true
Don't give up on the dream
Don't give up on the wanting
Är det så? Ska man inte ge upp sina drömmar, ska ska man inte ge upp sin önskan?
Because I want you too
Because I want you too
Because I want you too
Because I want you
Because I want you
Ja, det vill jag! Jag vill ha dig! Vill du ha mig också? Även om jag frågar dig för jag inte vill vara ensam? Jag är rädd för att vara ensam, hjälp mig. Rädda mig, rädda mig, rädda mig.... Rädda.... rädd...
En ensam figur stryker utmed väggarna, vem är han, vad har han gjort? Man kan se på hans gångstil och hur hans blick flackar att han inte har något mål eller tid att passa. Han är bara ute och går planlöst, men kan inte ens vara säker på han någonsin har någonstans där han är hemma. Där någon väntar på honom med öppna armar, där värmen finns. Han tittar alltid upp mot fönstren, in i taken på lägenheterna på andra våningen. Han beundrar det han ser av inredning. Det varma ljuset värmer hans tankar, han drömmer, tankarna på hur det är i det köket. I det vardagsrummet han ser, vad gör de som bor där. Är det en lycklig familj. Han går vidare och tittar in i oändligt antal fönster, uppför alla fasader han passerar. Han är en turist i verkligheten och mest hemma i sina drömmar.
Snipp snapp snut så var sagan slut
