Allvaret i vardagen

Det är väldigt svårt att komma med nästa inlägg efter morfar. Man vill liksom inte bara scrolla bort honom. Men det det får inte överskugga ens liv.

Så jag får helt enkelt skriva något riktigt fånigt för att komma ur förtrollningen.

Det jag tänkte skriva är att när man handlar ost får man vara försiktig så man inte tappar ansiktet. Man köper t.ex. en jättestark peccorino som man ska ha på pasta och så frågar de om man vill smaka och dum som man är så tackar man ja. Och får en bit svinstark ost som känns som den fräter sönder tungan och är salt så man inte vet vad. Men ändå måste man nicka, le och säga. Mmm, den var inte dum!