Dina ord eller mitt hopp

Var det dina ord och handlingar eller mitt hopp som gjorde det kändes extra den gången? Var ditt mitt hopp som gjorde att det gick som det gick? Min önskan att få till det, att ro i land att och komma i mål. Var det kanske dina ord som liksom översattes i mitt hjärta innan de nådde hjärnan. Orden lät precis som jag hoppades, eller gjorde dem det?

Nu i efterhand minns jag nog inte ens vad vi sa. Känslan dröjer sig kvar endast flyktigt för varje minne som dyker upp. Den liksom bränner till och försvinner lika snabbt. Det påminner om när man äter wasabi. Bränn i bihåletrakten och vips så är det borta igen. Med skräckblandad förtjusning äter man igen för att få den där kicken. På samma sätt tänker jag på den där gången, de där orden, den där känslan... den där kyssen... den där kyssen.

Nu i efterhand tänker jag på om vi verkligen kysstes eller pussades vi bara eller kramades vi bara och jag hoppades på en puss... en kyss. Kanske skulle jag ha sagt sådär som jag kom på fem minuter efter du gått. Det där romantiska, det där bra. Det som nog hade fått dig på fall, eller låg du redan?

Hade jag sagt som jag tänkte, hade mitt hjärta fått tala fritt kanske... kanske.

Ding! Jaha, min hållplats är visst nästa. Ahh, där är lidl... hem ljuva hem. Alltså jag ser lidl från mitt fönster, jag skulle aldrig handla där. Usch, så dålig kvalité.