Andra sidan

Varför kan han inte bara lyssna!, tänker jag. Men du lyssnar inte!, skriker jag och går ut ur sovrummet.

Sätter mig ner tungt i soffan och tänker på varför han inte lyssnar på mig. Det känns som han inte behandlar mig på lika villkor. Desto argare jag blir, desto mer nonchalant verkar han bli, det är så fruktansvärt enerverande! Känner hur tårarna är på väg och det finns som vanligt bara två saker att välja på även vid detta bråket. Ska jag medge nederlaget och sitta här och gråta, sen torka tårarna som om ingenting hänt eller ska jag attackera igen och skrika på honom? Vad gör det för skillnad egentligen. Varför är det så svårt att älska den där korkade jävla idioten. Fan, varför kommer han inte hit? - VAD GÖR DU?! Men, tänker jag, ligger idioten kvar i sängen. Åh, hur gick det här till med oss egentligen? - Men kom förhelvete hit när jag pratar med dig! VI HAR EN DISKUSSION! Ah, nu verkar han vara påväg.

- Vad ska vi göra åt det? Svara då? Varför står han bara där som en mussla, tänker jag.
- Hmm, kan vi inte bara göra som vi gjort förut?
- Vad menar du? Vadå förut?
- Jag vet inte.. eh
Men ditt jävla mähä, du har gjort det igen! Är det så svårt att koncentera sig på en annan människa i 20 sekunder och minnas vad jag säger? Samma sak i morse då vi skulle bestämma om vi skulle ses ute på stan för att köpa presenten till mitt kusinbarn. Varför kan han inte lyssna, måste jag börja slå honom i ansiktet när jag ser hur han vandrar iväg i tankarna.
- Har du gjort det igen? Du är fan hopplös! Stick!

Jaha, men alltså vad ska jag göra nu? Får väl vänta till lite senare och sen försöka locka med mat eller något. Jaha, satt han sig vid datorn. Kommer man inte få ett vettigt ord ur honom under resten av kvällen då. Här sitter jag och pratar med mig själv igen och vill egentligen bara gå in till honom och slå till honom i huvudet och säga att jag älskar honom. Nu glömde jag visst också vad vi egentligen bråkade om. Men så lätt ska han inte få komma undan!