Du är oförstörd för mig

Tiden går och förändrar livet på flera sätt, yrkesmässigt, känslomässigt och relationsmässigt. När man ser på det så är det ibland saker som ändras och man vet det kommer ändras, men när det väl sker så går det så fort. Så fort och med så lite kontroll som man har när man står på en öde perrong på en landsortsstation. En station som bara är en skugga av vad den en gång var. Så fort som det går när x2000 passerar, passerar utan stopp.

Man gör självklart samma sak mot andra, men då tänker man inte på det. För man är helt uppe i sina egna nya saker.

Kanske känns avslägset när man tänker på det, men den gamla stationen finns kvar, man behöver bara en lite längre resa än förut. Men stationen finns kvar länge än.