Om det kommer krypande

Det kom krypande under ett års tid. Sakta men säkert, jag märkte ingenting. Men plötsligt fanns det där och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Jag ignorerade det och gjorde ingenting, jag satt stilla och kände efter och observerade. Blev väldigt förvirrad och lät tiden gå.

När jag nu sitter och funderar på hur det ska gå vidare så underar jag hur jag ska göra för att vända det ryggen och sträcka mig ut mot det okända. Aldrig förr har det okända känts så skrämmande men ändå lockande.

Om man blir så bekväm med det som jag blivit, det är då det är riktigt farligt.

Frågan är om det försvinner i ett nafs eller om det kommer vittra sönder och försvinna och en dag så är det inte där längre. Kommer jag ens märka att det är borta, eller är det här för att stanna.

I tried to stand up, but I fell down on my back again.