Fingertoppar och kittlande tårar

När hunden bränner för varje centimeter som fingertopparna nuddar så är det otroligt skönt. Vanligtvis kittlar det outhärdligt mycket. Men då och då så kan fingertopparna bara lätt glida över mitt skinn. Det är skönt då och ger en mysigt känsla av närhet utan så mycket kontakt. Väldigt spännande. Fingertopparna liksom gör små skutt framåt, långsamt långsamt och känner varje ojämnhet i huden och de små hårstråna reser sig sakta och lägger sig till ro igen. Det som är mäkligt att det är bara jag som kan göra det på mig själv och det är skönt. Någon annan, så kittlas det bara.

Kittlande tårar är när man liksom är väldigt ledsen men inte kan gråta utan de bara ligger bakom ögat och lurar. Det som kittlas lite i ögat och hur mycket man än kliar så kan man inte tabort det. Denna känsla brukar komma tillsammans med ett märkligt stramande i bröstet. Det är något okänt organ som inte riktigt får plats, mitt i bröstet. Känner man på pulsen så verkar hjärtat funka fin, andningen är inte ansträngt. Men ändå så stramar det i bröstet och ända bak till ryggraden. Svårt att fästa känslan på ord, men jag tror att de flesta känner till den.