Instinkt vs. lättja 1 - 0

Sitter man i soffan så vill man gärna stanna kvar där oberoende vad folk ringer och säger. Men för något år eller två sedan så bestämde jag mig för att oftast tacka jag och slåss mot lättjan och ta mig iväg. Det är utan tvekan ett av de bättre beslut jag tagit. Nu kommer jag iväg och fikar mycket mer. Eftersom jag älskar att fika så passar det utmärkt. Finns ingen som hellre sitter på cafe och suger på en kopp kaffe och pratar i timmar än jag.

Tyvärr har man jobb och åtaganden som ibland gör att man måste tacka nej till fika. Man hoppas då innerligt att personer hittar någon annan vän att fika med, Frank kanske.

Igår förklarade jag ett märkligt koncept när jag tittade på tv. Programmet handlade om inredning och hur de byggde ett löjligt dyrt hus som sommarhus. Medans programmt fortgick så satt jag och klagade hela tiden och var upprörd över hur de var så pretantiösa med sitt hus. Min kompis som satt brevid sa plötsligt: "Men kolla inte då om du blir så arg". Men jag älskade programmet och ville se allt men samtidigt skälla på dem för de var så pretto. Svårt att förklara det där. Men man måste väl få bli lite upprörd när någon köper en glasruta för 5000 pund (närmare 70000 SEK).

Hoppas inte folk tar illa upp när jag går genom stan och ler och blinkar med ett öga åt de jag möner och möter dem med ett leende. Jag vill att man ska le mer, möta människor med ett leende helt enkelt. Det är trevligt, leenden smittar av sig. Och jag lovar jag ska försöka bli trevligare mot servicepersonal på matställen. Jag jobbar på det stenhårt.

Igår såg jag på ett program där de sa "Time spent dreaming is time wasted" och då tänkte jag på hur mycket tid jag slösat bort för jag är verkligen en drömmare. Älskar att drömma mig bort till andra liv och tider. Drömma om pengar och framgång, drömma om kärlek och hat. Jag tycker mycket om mina drömmar.

Ibland byter jag ut att säga hejhej till folk på msn när de ska dra till tjing, hoppas ingen tar illa upp.

Tjing!